Kobo Glo

För någon vecka sedan köpte jag en ny läsplatta: en Kobo Glo. Den största anledningen till detta var att jag ville testa en platta med belysning och jag måste säga att jag är fullkomligt övertygad. Belysningen är inte av typen bakgrundsbelysning, skärmen belyses snarare från sidan, av ett antal lampor som sitter mellan skalet och skärmen. Belysningen är jämn och fin och läsandet blir väldigt behagligt.

Om jag jämför med min gamla platta (Sony Reader PRS-T1) har Kobon ett snyggare och enklare gränssnitt och lite mer inställningsmöjligheter när det kommer till textvisningen (radavstånd, marginaler etc.). Det enda jag saknar är möjligheten att läsa i landskaps-mode (liggande).

Koko Glo är betydligt starkare kopplad till Kobos e-bokhandel än Sony Reader är till Sonys affär. Detta tycker jag dock inte är något problem eftersom det dels är lätt att köpa böcker från andra butiker och dels faktiskt går utmärkt at köpa böcker i Kobo store när du befinner dig i Sverige (till skillnad från Sonys butik som är spärrad för oss i den här delen av världen).

Det enda jag kan klaga på är webbläsaren; jag har problem med att ladda ner böcker direkt i plattan. Jag kan dock inte svara på om det är mitt exemplar som är dåligt, om det är jag som är inkompetent eller om det är en brist hos Kobo Glo. Jag får be att återkomma om detta.

Summa summarum är Kobo Glo en fantastisk manick, jag är helnöjd med mitt köp.

Läsplatta eller surfplatta

Om man ska hårddra det finns det två olika typer av manicker för e-bokläsning: e-inkplattor och surfplattor/smartphones. det finns såklart för- och nackdelar med båda och här kommer en liten genomgång av dessa. Jag läser företrädesvis i en Sony Reader PRS-T1 (en e-inklsplatta) och följande är präglat av det.

Läsplattor (e-ink)
En läsplatta är en manick som är konstruerad för att läsa längre texter. Det finns olika typer av plattor. Vissa saknar möjlighet att ansluta till Internet, vissa har Wi-Fi och en del har t.o.m. 3G-anslutning. De flesta modeller saknar helt belysning och kräver därför samma hjälpmedel i form av läsbelysning som en vanlig bok, andra har har en slags diodbelysning som lyser upp skärmen från sidan (t.ex. Kindle Paperwhite och Kobo Glo). Idag har de flesta pekskärm, men vissa äldre modeller har en liten knappsats. Gemensamt för dem alla är dock att de har skärmar av typen e-ink, elektrisk bläck. Tekniken fungerar så att skärmen består av en massa små pixlar eller rutor som vardera kan visa svart eller vitt och på så vis skapas texten.

Surfplattor och smartphones
Vill man inte investera i en särskild pryl endast för att läsa böcker i kan man läsa e-böker i sin smartphone eller surfplatta (t.ex. iPad). Sillnaden mellan dessa två varianter är framförallt storleken på skärmen. Jag kommer inte att beröra samrtphones något eftersom jag anser att de snarare är ett kompliment än ett alternativ (p.g.a. av skärmens ringa storlek).

Vad ska man välja?
Det finns ju såklart en rad olika saker att ta hänsyn till när man ska välja läsutrustning, men här kommer några:

Skärmen
Fördelen men en läsplatta och dess e-inkskärm är att den är skonsam mot ögonen. Om man läser på en bakgrundsbelyst skärm kan man blit trött i ögonen efter en stund, men läser man på en e-inkskärm är det samma känsla som att läsa en valig pappersbok (detta gäller även de sidobelysta skärmar jag nämnde ovan). Visserligen kan man på en surfplatta i regel ställa in så att "färgerna" blir konverterade (vit text mot svart bakgrund) och detta lindrar något, men inte tillräckligt i mitt tycke.

En surfplatta går inte att använda i starkt soljus, medan detta fungerar utmärkt med en läsplatta. Å andra sidan behöver en e-inkskärm (om vi bortser från de sidobelysta varianterna) extern belysning, vilket en surfplatta inte behöver. En annan aspekt är kontrasten. Det är bättre konstrast i en bakgrundsbelyst skärm än i en e-inkplatta (det vita är vitare, det svarta svartare), men med en sidobelyst e-inkskärm hamnar man någonstans mitt i mellan. Ytterligare en aspekt är att en e-inkskärm inte kan visa färg eller rörlig bild. Avsaknaden av färgskärm gör ju såklart läsplattan till ett dåligt alternativ för barn-, foto-, kokböcker och andra böcker med bilder.

Storleken/vikten
En läsplatta är både mindre och lättare än en surfplatta,vilket gör att den är smidigare att ta med sig. Detta är något jag uppskattar som alltid vill ha med mig en bok.

Batteritiden
Här spelar de båda pryltyperna i varsinn division. Eftersom läsplattan i princip bara använder ström när man byter sida i boken drar den nästan inget alls. Jag använder min platta varje dag (i snitt kanske nästan en timme) och jag behöver bara ladda ungefär en gång i månaden.

Internetanslutning
De flesta läsplattor har Wi-Fi och någon enstaka modell även 3G, men detta finns ju på alla surfplattor. Surfplattorna är också mycket snabbare och kan ju visa färg och rörlig bild, så vill man surfa ska man köpa en surfplatta.

Övriga funktioner
I en surfplatta kan du ju göra så mycket mer än bara läsa böcker och detta kan nog av många ses som en stor fördel. Jag ser det dock som en nackdel. Det är lättare att fokusera på läsningen när man inte har Angry Birds eller Facebook två skärmtryck bort.

Sammanfattning
För mig är de viktigaste argumenten för en läsplatta att den är liten och smidig, att den har en väldigt behaglig skärm och att batteritiden gör att man glömmer bort att det är en elektrisk pryl. Om du vill ha en manick för att läsa böcker på och inte har några problem med att göra andra saker på andra prylar, ja då ska du satsa på en läsplatta.

De största argumenten för en surfplatta är enligt mig att man har skarpare kontrast i skärmen, man kan göra så mycket annat än att läsa och man kan läsa böcker med bilder i. Om du tycker att dessa argument är övertygande så ska du gå för en surfplatta

Efter bad kommer ris

På många sätt kan nog en läsplatta var mer tjänlig för badkarsläsande än en gammelbok. Man slipper ju t.ex. problemet med att bläddra med blöta fingrar. Dock är det hela förknippad med en viss risk, den att plattan glider ur greppet och ner i plurret. Enligt uppgift finns det dock en verksam metod för att torka en dippad platta: lägg den i en påse ris några dagar och den är som ny. Huruvida något särskilt ris är mer förtjänstfullt än annat framgår inte.

Jag vill förtydliga att jag själv inte har testat detta, jag har inget badkar. Uppgifterna kommer från en notis i senaste numret av Svensk bokhandel.

Framtidens texter, hur ser de ut?

En sak som intresserar mig mycket är hur e-boken påverkar bokens form. Eller snarare kommer att påverka i framtiden, det har inte hänt så mycket på den här fronten ännu. Idag är de flesta e-böcker utformade nästan exakt som den fysiska boken och läsplattorna är konstruerade så att läsupplevelsen ska likna den man får i en fysisk bok i så stor utsträckning som möjligt. Och visst, det kanske måste vara så till en början för att folk ska vilja börja läsa elektroniskt. Den fysiska boken har ju ändå existerat som form i snart 600 år, e-boken bara något tiotal.

Det är förstås svårt att veta hur boken (kanske även den fysiska) kommer att förändras tack vare e-boken, men det finns två tydliga linjer redan idag. Den ena handlar om hur man utnyttjar det elektroniska formatet möjligheter och lägger in länkar i texten för att koppla ihop texten med bilder, film och webbsidor. På så vis blir boken en multimedial uttrycksform. Personligen tror jag inte mycket på den här utvecklingen; jag lockas inte av att kunna titta på ett youtubeklipp eller kolla på en kartbild mitt i läsandet. Sådana saker stör bara läsflödet (precis som oskicket att ha ordlistor eller personförteckningar i slutet av böcker som man hela tiden frestas bläddra till, för att inte tala om det här med fotnoter, don't start me going on fotnoter!).

Den andra utvecklingslinjen handlar om möjligheterna att göra texten till något som i någon mån skapas i samverkan mellan författare och läsare. Det finns exempel på böcker där läsaren har möjlighet att gör val under läsningens gång för att påverka handlingen, av typen ska huvudpersonen välja att döda antagonisten eller inte (visserligen är förstås alla alternativ redan skrivna av författaren). Man kanske också kan tänka sig bokens innehåll delvis genereras (också förstås utifrån författarens text) baserat på läsarens läs- och internethistorik, lite grand som att reklambanners på google baseras på din sökhistorik.

I förlängningen kan ju denna utveckling förändra synen på litteratur i grunden. Det finns ju sedan gammalt en diskussion kring vad en text är och när den skapas. Är det när författaren skriver den eller när läsaren tar till sig den och tolkar den utifrån sin unika förståelsehorisont? Jag tror att när litteraturforskarna om två hundra år ser tillbaka på det tidiga 2000-talet så kommer de inte primärt att trycka på övergången från fysiska till elektroniska böcker, utan på den genomgripande omstöpning som romanformen genomgick.

En blogg om e-böcker

Eftersom a) jag är en entusiast av e-böcker och b) det inte verkar finnas någon på den svenska delen Internet som bryr sig om dessa tillräckligt mycket för att blogga om dem, har jag beslutat mig för at ta tag i det själv.

På den här bloggen med det klatschiga namnet E-boksbloggen kommer jag att skriva om läsplattor, e-boksläsande och e-bokmarknaden. Jag kommer troligen att vara arg för att momsen på e-böcker är så hög och frustrerad för att den svenska marknaden är så liten att ingen av de etablerade tillverkarna av läsplattor lanserar en allt igenom sverige-kompatibel platta.

Jag kommer att skriva en del om böcker jag läst, men troligen endast i form av korta omdömen. Vill man läsa mer ingående bokrescensioner och -analyser rekommenderar jag att man vänder sig till andra bloggar. Det här är alltså inte tänkt som en vanlig bokblogg.

Jag hyser inga illussioner om rörande inläggsfrekvens. Tidigare erfarenheter har lärt mig att jag från och till kommer uppdatera lika ofta som din farmor. Jag ska dock försöka undvika inlägg av typen jag-har-skrivkramp eller jag-har-lästorka. Jag kommer skriva när jag får feeling.

Slutligen vill jag redan nu räta ut eventella framtida frågetecken kring min objektivitet rörande vissa läsplattor och e-boksplattformar/-butiker och avslöja att jag arbetar på Akademibokhandeln och därför har en större kunskap och ergarenhet av Dito och Sonys läsplattor än av andra alternativ. Jag ska dock försöka undvika att detta påverkar mitt bloggande allt för mycket. Det här ingen Dito-blogg eller Akademibokhandels-blogg; det är ett allt igenom privat initiativ.